söndag 20 september 2009

Jag är så glad att det inte är du. Att det inte blev du.
Att jag inte hann ge dig mitt hjärta, för åh, det var så nära.
Om du hade väntat lite med att förstöra allt.
Ett andetag, en minut, en timme, några dagar var allt som kunde gjort skillnad.
Men jag tänker på dig med lättnad.
Och jag tänker nej, det var aldrig du.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar