Halloj! Tänkte visa er lite hur Umeå sett ut från min telefons perspektiv:

Finaste.

Obligatorisk dagens outfit i hissen-bilden.

Mys!

Husgudarna på väggen!

En teckning vi fått av ett av mina brorsbarn Calle som hänger på kylskåpet. Det är jag som kör och John sitter i baksätet och läser en tidning.

John hade sittning med tema K. Han var en kaffemaskin och vann för bästa utklädnad!!

På torsdagar kan man gå på Jazzklubb i studion. Ibland händer det att det är  Led Zeppelin i jazzversion. Det här var en sådan torsdag.

Julias glitterskor! Avis!

Petronellas vänner kom på besök och vi gick ut och svängde våra lurviga!

Bästa bästa bästa Annika på bästa kvällen. Alltså Deportees relasefest för Island and Shores (Grym skiva för övrigt, lyssna!) där flera andra band och artister skulle tolka låtar från skivan istället för att Deportees spelade själva. Det skulle dyka upp en hemlig gäst och min önskan slog in! Så längst fram med tårar i ögonen stod jag och sjöng med när hon så klart valde att tolka den låten jag fastnat mest för på hela skivan. Åh. Sen stod hon bredvid oss resten av spelningen och jag pratade med henne och fick en kram, men det har jag ju redan berättat!

Mitt fina tokiga sällskap!

Bästa gänget! och bandet för den delen, det här ska bli vårat omslag på våran första skiva har vi bestämt! Isbjörnsorkestern heter vi förresten!

John kände för att utforska den mystiske mannen lite extra noga.

Halloween! Någon var Mia Wallace..

En annan mumie...

Och Maria var på besök! Här är hela gänget!

Posar på Scharinskas toa. Ingen bigdeal..

Simon var snygg i scarfs på huvudet! Läckert!

En påskkäring, Mia och Madonna! Här hände för övrigt det roligaste på hela kvällen. En kille kom fram och presenterade sig som Vincent Vega och gav mig en drink och bjöd upp mig på en dans ifall det skulle dyka upp en passande låt! Haha. (Ifall ni inte kan er Pulp Fiction, kolla här och här! )

Jag klippte mig och hade snygg klänning!

Första advent.

Och till sist såhär ser jag ut nu. Inte mycket mer med det!

fortsättning

Jag måste lära mig det. För jag behöver det.

Jag vill lära mig att se det fina med mig.

Före

Efter

Umeåkärlek del 4(eller 483?)

Sen älskar jag att bo i en stad där jag stöter ihop med just Annika Norlin fyra gånger
inom loppet av en vecka. (It's a sign!!)

Helt enkelt: Jag har gjort värre saker i mitt liv än att stå och prata om låtskrivning,
covers, nästa skiva och musik i allmänhet med Annika Norlin och att hon säger
- "Åh men jag förstår hur du menar, jag vet precis." Och stryker mig på axeln
och säger - "Oj nu tog jag i dig hoppas det inte gör någonting!"

Och nej, det gjorde ingenting istället fick hon en kram.

Hej och hå!

Jag tänkte mest skriva och säga att jag har det så himla himla bra.
Dock alltför lite tid, speciellt för sådana fina saker som att skriva här.
Faktiskt, lite trist att man inte kommer ha någon direkt dokumentering på sin första
tid här. Nåväl, får försöka ta igen det på något vis!
Tillbaka till temat, jag har det så himla himla bra här. Alltså ja, jag trivs så otroligt
bra här. Det var en dag i förra veckan då det verkligen slog mig att jag bor här, jag är
skriven i Umeå och inte i Överkalix längre. Men det slog mig inte på ett dåligt sätt,
utan mer att det har känts så bra sen allra allra första dagen att jag inte ens tänkt på att
detta inte är "hemma". Kände mig hemma nästan direkt. "Flytta hemifrån" har alltid känts
som ett så stort steg och nu när jag flyttade sådär 36 mil, som ett ännu större steg. Men nej,
så himla naturligt bara. Så himla rätt.
Såklart saknar jag ju hemmahemma också emellanåt, mest av allt familjen! (Ni behöver
inte vara orolig att jag glömt er!) Men saknaden är inte alls på ett jobbigt sätt.
Mest av allt beror det väl också på att, det bästa med alltihop, få flytta ihop med John. Att
ha varandra. Att få ha en vardag med honom och att ha någon som orkar när man inte
orkar själv och såklart att få sova med varandra varje natt och inte bara varannan.

Sen så trivs jag så himla bra på universitet, älskar miljön, att gå på föreläsningar(dom flesta)
och framför allt alla människor man lär känna! Så fina.
Sen älskar jag att bo i en stad där man kan gå ut och dansa där de spelar: Håkan,
Markus Krunegård, Broder Daniel, Bob Hund, Florence Valentin osv. Och att man
kan gå på jazzklubb varje torsdag. Helt underbart.
Fram för allt älskar jag att bo i en stad där man hamnar mitt emot Annika Norlin på bussen.
(!!!!)

Det enda jag inte gillar för tillfället är att jag måste bita i det sura äpplet och sluta skriva
här istället för att plugga. Vi har så sjukt mycket studier. Underskatta aldrig en lärare!
(Eller åtminstone inte en lärarstudent vid den nya lärarlinje på Umeås Universitet...)
På fredag har vi våran tredje tenta för den här kursen. Den första kom efter typ två veckor
och den andra två veckor senare. De tentorna fick man inte ha ett endaste fel på, då
blev man underkänd. Så det är ingen mjukstart här direkt. Nåväl, det är bra med höga
krav, det är ju faktiskt ett stort ansvar vi kommer att ha.

Hur som haver, jag trivs och det är ju det viktigaste!
Kram så länge!

Hur vi bor:

Hej! Nu tänkte jag stilla era nyfikna själar och visa hur vi bor :

Vi hade turen att få tag i en nästan alldeles nybyggd en och en halva, så detta är vardagsrums-delen.
Som ni kan skymta på bilden har vi har en skogsdunge alldeles intill huset.  Mysigt! 

Och från andra hållet ser man köks-delen. Dock har vi röda och svarta stolsdynor på stolarna nu! Och ett kylskåp
har vi också men det fick jag inte med på bild, kylskåp är ju inte så snygga..

Och här har vi våran lilla toalett! (intressant..)

Våran långa hall och fina illustrationer av Liselotte Watkins.

Lilla lilla sovrummet eller mer en alkov, bara sängen och garderober ryms där inne! Men mysigt är det!

Och här har vi fått upp gardiner. Framsteg! Som ni ser så är det lite kalt på väggarna och så än,
men det tar sig sakta men säkert! Så, nu har ni ett hum om hur vi bor! Kom och hälsa på vettja!

Åh hej!
Jag ska ge er en bättre lägesuppdatering och visa en massa bilder senare. (som vanligt.)
Tills dess vill jag bara säga:
Jag älskar Umeå. Älskar våran lägenhet. Älskar alla nya härliga människor.
Älskar oss. Älskar vårt område. Älskar Universitetet. Älskar insparken.
Älskar Discoawesomebaby-laget. Älskar till och med 9ans buss. Älskar Livet!
Det är så himla himla fint och bra här.
Helt fantastiskt bara.

Efter världens längsta vecka sitter jag nu här, bara en timme kvar
tills jag är framme i från och med nu vårt hem och våran stad.
Änt to the ligen.

Jag tänker på människor som tappar livet alldeles för tidigt, människor som har
hamnat snett redan från början och sen alltid setts som den dåliga. Klart att det
inte är lätt för denna att ändra sig när man väl har hamnat på fel spår och aldrig får
någon uppmuntran. Hur man hamnar i spår som man inte bara kan kliva av alla
gånger. Spår som rusar fort och spår som lämnar avtryck mer än man kanske tror.
Spår som leder en bort och spår som leder en hem. Spår som blir till minnen av
vem vi än gång var. Jag vill att mina spår ska göra någon slags skillnad.
Om bara så för en endast en så har jag lyckats.