VFU II

Vilken bergochdalbana det här är alltså. Idag undrar jag hur jag någonsin skulle kunna tänka mig att jobba med något annat än läraryrket? Idag gick det alltså mycket bättre. Gör om, gör rätt.

Idag höll jag i en mattelektion igen med fortsättning på där vi slutade igår.

Jag började passet med en mattegenomgång, och allra först med att:
1. Förklara syftet med det jag skulle göra.
2. Ge instruktioner för hela lektionen så att de får en överblick över vad som ska göras samt skriva ner dessa instruktioner på tavlan.
3. Skapa en överenskommelse med eleverna om att de är tysta och lyssnar när jag pratar
och om de vill tillägga eller fråga något räcker de upp handen. Då blir det mycket lättare för dem att
koncentrera sig och lyssna och lättare för mig att prata.

OCH vilken skillnad det blev! Kan såklart bero på massa andra faktorer också, men jag väljer att tro på att det gjorde skillnad. Eleverna fick veta varför jag hade genomgången och vad som väntades av dem på lektionen och vi hade en deal om att det är handuppräckning som gäller. De var verkligen jätteduktiga, det var tyst och lugnt och eleverna hängde med. Halleluja! Så detta är dagens tips. Var organiserad. Även jag kände mig mycket lugnare och genomgången kändes tusen gånger säkrare idag jämfört med igår och tusen gånger roligare. Inte alls lika farligt och skärrande som igår.

Jag fick i stort sett bara bra feedback från min handledare och som grädde på moset fick jag även beröm från eleverna: "Du har jättebra genomgångar! Jag förstår hur du menar!"

Och åh, så fint och skönt det är att få höra! Det är ju det viktigaste! Nu jäklar är jag back on track!
Nu ska jag planera klart en svenskalektion(läsförståelse) till imorgon och en engelskalektion till på
torsdag där eleverna ska få göra muntliga övningar. Utvärdering kommer.

VFU I

Nu har jag varit ute på vfu(verksamhetsförlagd utbilning eller enklare sagt: praktik) i en vecka och en dag och jag tänkte att det kan vara bra att få skriva av sig och reflektera över det hela. (Då är ju bloggen ett ypperligt forum!) För det är svårt och jag behöver lufta min tankar. Det är faktiskt ganska så sjukt jäkla svårt. Men kul också såklart.

Förra veckan satt jag mestadels längst bak i klassrummet och observerade vad läraren gjorde/ vad som hände i klassrummet/saker att tänka på/bra exempel och dåliga exempel. Jag gick även runt i klassrummet och hjälpte eleverna men jag höll inte i några lektioner mer än att jag presenterade en eller annan uppgift. Jag är i en 6a och det märks så tydligt. Ibland känns det som att vilken uppgift eleverna än får så är det för töntigt/för enkelt eller för tråkigt. Överlag är det en lugn och snäll klass men som sagt 6an, det är mycket hormoner i luften.

Den här veckan ska jag hålla i några lektioner helt själv. Idag höll jag i både en mattelektion och en svenskalektion. (Båda var på uppdrag av läraren och utgick ifrån läroböckerna.) Det var nervösare än vad jag trodde och jag var långt ifrån jättebra. Jag glömde delar, stressade igenom saker och var inte nog noggrann. Kan inte säga det för många gånger: Det är så galet mycket saker man ska tänka på som lärare och det är en helt annan femma att faktiskt stå där framme i klassrummet och vara lärare och agera enligt konstens(kurslitteraturens) alla regler, det verkar så enkelt och självklart när man läser och lär sig det på universitet men sedan i verkligheten är det mycket svårare att vara det den där perfekta läraren man hoppas på att man är. T.ex. hur får man elever som sitter på datorn och kollar på internet istället för att jobba med sina uppgifter att verkligen jobba när inget händer även fast man sagt till på flera olika sätt ett flertal gånger?

Idag efter lektionerna som kändes sådär pågrund av min egen prestation skickade jag sms till John: "jag tror inte jag vill bli lärare något mer." För just då var det verkligen så det kändes. Jag är orolig för hur jag ska kunna klara detta? Hur ska jag få eleverna motiverade? Få dem att respektera mig? Och samtidigt lära ut dem en massa saker på bästa sätt? Puh!

Men jag måste verkligen påminna mig hela tiden om att: 

Jag är där för att lära mig. Det är första gången jag gör detta. Självklart kan jag inte vara bäst. (än!)

Jag vill dock poängtera att det absolut inte var katastrofala lektioner men med mina krav på mig själv och mina förhoppningar så känns det dåligt men jag ser det dock som ett väldigt bra lärandetillfälle och ett nyttigt uppvaknade: Det är inte lätt. Men det är bara hoppa upp i sadeln igen och nu ser jag fram emot resten av veckan och ännu mer de två följande veckorna då jag ska få hålla i helt egna lektioner(de som jag planerat helt själv). Då kommer jag vara mer motiverad och ha ett tydligare syfte med lektionerna och förhoppningsvis kan jag sprida vidare motivationen till eleverna och skapa bra lärandetillfällen. 

Fortsättning följer...

Här är tre bilder från igår när jag och John tog en mer spännande och mer fotovänlig väg hem
från Ica. John, stackaren, som inte alls är intresserad av foto får jämt lyda mina direktioner och order och ta foto efter foto för att jag gillar att vara med på foton ibland... Och just igår ville jag ha fina foton på min nya fantastiska leopardkappa och mina nya manchesterbyxor, tycker de passar sig så bra till det fina höstvädret just nu! Men hursom, jag tycker han har blivit så himla duktig, för fina foton va?
Och ja, snygg kappa, jag vet!

Glitterskor

En dag köpte jag ett par rätt tråkiga, svarta kängor på rea för att kunna glittra och nu: Taaa-daa!

Åh Leeds, eller snarare upplevelsen av den här resan, du har fångat mitt hjärta.
Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad över att vara här. Det är miljoner gånger bättre än vad jag väntade mig. Jag hade föreställt mig att jag skulle vantrivas och längta hem men sedan dag 1 har jag känt mig lugn och tillfreds. Lycklig på något sorts sagolikt vis.
Åh, jag kommer sakna detta ställe. Eller snarare den här resan, för det är något vi aldrig kommer göra igen. Jag kommer sakna de fullspäckade dagarna, de fantastiska lektionerna på det lilla universitet, att ta en öl eller två på puben, bli fnittriga och skratta konstant en tvåtimmar lång tågresa,  äta middag ute för knappt några pengar alls, åka in till centrum och strosa i affärer, gå på dessa gator, stå vid "våran" busshållsplats och vänta på bussen. Jag kommer sakna att ha någonting att göra hela tiden, att kunna åka till en stor stad man aldrig varit till bara över en dag, jag kommer sakna att kunna utforska nya saker hela tiden i staden man lever i.

Det är så fint och jag kommer att sakna detta men just nu saknar jag min andre hälft,
han fångar och tar emot mitt hjärta varje dag.

Som en orkan kan jag svepa bort dig

Hej!
Jag är i Leeds och lever livet, jag lär mig så otroligt mycket och har världens härligaste klass.
Dessutom har Håkan släppt nytt och om möjligt blir allt ännu mer fantastiskt då.

Alltså åh! Antingen blir det en rejäl flopp eller så blir det riktigt fint. Jag längtar hursom.

Helt normalt hos Isaksson-Andersson.

Jag tycker alla ska den här dokumentären, den är väldigt fin och mycket tänkvärd.
Den fick mig att både skratta, blir arg och gråta en skvätt. Elevernas lärare Maja är fantastisk.
Titta och tänk efter:

http://www.svtplay.se/video/1008449/hej-svensk/

För ett tag sedan spelade Isbjörnsorkestern (minus Petronella) på en examenscermoni i Aula Nordica.

Personligen kändes det som en liten revansch eftersom det var just där inne jag satt som en 

osäker och nervös nybörjare på mina första föreläsningar på universitetet, nu fick jag byta plats och
vara den som stod längst fram på scenen istället! Ha!

Här kan ni få ta del av upplevelsen: