onsdag 26 maj 2010

Den tjugosjättemaj.

Jag har en vän som jag helt allvarligt talat skulle gå sönder utan, om hon
inte fanns i mitt liv. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till.
Jag är så tacksam över att jag har henne och faktiskt så är hon
tacksam över att hon har mig. Det är så himla fint. Obeskrivligt fint.
Jag gillar att jag är den du skriver sms till och berättar om mer eller
mindre viktiga saker men sådant som bara måste berättas, eller för
den delen ringer mitt i natten och måste berätta något otroligt viktigt
som att eniros skattjakt är igång igen. Jag gillar att vi tänker så
likadant, och när vi inte gör det - kompletterar varandra.
Att vi fungerar så bra tillsammans, som du som tycker att det är lite
svårt att umgås länge med någon utan att du blir less den andra, men med
mig går det bra. Att jag vet exakt vad du gillar och att du vet vad jag gillar,
att jag ofta kan se saker och tänka det här kommer du att gilla - det vet jag,
eller det här måste jag komma ihåg att berätta till dig eller det här måste
jag visa dig. Jag gillar också att du kan se ett fint litet hus som du förälskar
dig i och jag ska självklart också ha ett rum där i huset, eller att vi tillsammans
ska flytta någonstans, till Dublin och dricka öl med irländska musiker och att
du lovar att du ska städa och diska om vi bor tillsammans, så jag ska slippa
gnälla på dig - jag gillar att jag är inräknade i dina drömmar och
framtidsvisioner. På något sätt gillar jag också att jag saknar dig så fort vi
inte är med varandra, och händer det något roligt när du inte är med då
tänker jag ofta "åh attans, att inte du var här!" Men mest av allt gillar jag ju
inte att sakna dig förstås och som när jag tänkte på hur det kommer att gå
för oss om vi måste vara ifrån en längre tid så svarade du:
Jag vet inte, jag funderar på det jämt. Och jag vet inte heller, det kommer
vara sämst. Jag önskar att jag kan beskriva hur mycket jag tycker om dig
men jag kan inte riktigt, jag är bara så himmelens glad att vi av alla
människor träffats. För om det inte är ödet ja, då vet jag inte vad som är det.
Idag är det din dag. Ha den äran, världens bästa Hanna.

2 kommentarer:

  1. Åh, Frida, vad fin du är! Jag blir helt tårögd av att läsa allt det fina du skrivit, och över att jag har just dig i mitt liv. Du är bäst hjärtat!

    SvaraRadera
  2. Åh vad fint du skriver. Så himla fint.

    SvaraRadera