lördag 22 maj 2010


Denna älskade knaskatt alltså. Ikväll har hon smygit efter mig var jag än gått. I nästan alla rum jag har varit i har hon kommit insmygandes och när jag vänt mig och pratat till henne har hon anting fryst till och låtsas som att hon är osynlig eller så har hon gömt sig bakom något. När jag pratat till henne så har hon låtsas som att hon inte hör mig, som att hon tror att jag inte ser henne. Jag börjar undra om hon kanske tog pappa lite väl på orden när han sa åt henne att hon skulle hålla koll på mig..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar