De kommer ångra sig. En vacker dag kommer de resa ett monument för dig
på den där platsen. Den där platsen där du alltid var fel.

Sanningen var att du hela tiden var för bra:

Man får inte vara det har jag hört.
Rösten är sprucken och köttet är mört.

Jag ska kämpa för dig och för mig och för oss alla 
vi ska inte behöva vara med om det bittra och kalla.

De förstör i den lilla staden och i den stora världen
jag klarar inte av det tillåts att människor glömmer sina värden.

NSD

 Eftersom jag fick önskemål från er som inte kan läsa NSD så skannade jag in reportaget. Nog är jag allt bra snäll.

Tjugotredje september

Hej igen!

Nu sitter jag och andas ut och försöker känna lugnet efter dessa
roliga men intensiva dagar. Som kort och enkelt sammanfattas såhär:

Lördagsrock-spelningen gick bara bra. Det var härligt att spela igen efter ett litet tags tystnad.
Jag har lagt upp en låt på myspace (Om du bara frågar) från då, om ni vill lyssna!

Igår var jag och spelade in min låt med BD Pop! Jag som nästan har slutat vara
nervös var faktiskt riktigt pirrig igår morse. Men det gick finfint.
Det var himla lärorikt och intressant. Så himla häftigt att få chansen att spela in med
så otroligt duktiga musiker och producenter. Låten blev hur grym som helst!
Hade inte ens fantiserat om att den kunde bli så bra. Jag är så himla, himla nöjd!
Ni ska få höra så fort jag fått den mixade och klara versionen!
Hamnade även i dagens upplaga av NSD, som kom förbi och gjorde ett reportage
om projektet. Kul!

Förutom det så har jag: Röstat, blivit både glad och besviken över valresultatet - mest det senaste,
firat Pappa, träffat fina Maria, jobbatjobbatjobbat, fått höra av en kund att de som har skostorlek 42 är bäst på att kramas (sant!),
pratat med Peter Stormare, lyxat till det och gått till frisören och färgat håret, lyssnat konstant på Facit,
haft en näradödenupplevelse genom att ramla ner för en hel trappa, gått långa promenader med Elin
och pussats och kramats med en fin pojk, den finaste.

Och livet är bara så himla fint just nu.

Puh! Blir nog lite tyst ett par dagar för har så himla fullt upp nu!
Imorgon ska jag spela på Kulturens Hus i Luleå klockan 13.00!
Kom om ni inte har något för er!
Sen på Onsdag ska jag till Luleå igen och spela in en låt med Bd-pop!
Så himla spännande och kul men pirrigt!

Och nu ska jag och jobba! Men innan så måste jag bara tipsa om
Säkerts! nya skiva. Så bra! Lyssna!

Den här dagen har varit väldigt upp och ner. Vaknade med magont och oturen
verkade hålla i sig för det bara följdes upp av andra tråkigheter.
Men sen i eftermiddags fick jag ett samtal som bröt trenden, med ett väldigt
intressant och roligt erbjudande(som inte riktigt är hundra klart än så kan inte
säga vad det gäller nu, men så fort det är klart så!) Och det är bara en av flera
roliga saker jag har fått förfrågningar om på sistone! Så himla kul när man
känner att man behövs och kan tillföra något! Kan avslöja att det bland annat
handlar om att ordna lite galor och konserter och sådana roligheter! Så peppad!

Så efter att jag fått tillbaka livskraften igen så satte jag mig ner med gitarren
och skrev klart en låt som jag hållit på med ett tag. Ska spela in den
så fort jag får tid över så ni kan få höra om ni vill!
Och på toppen av allt så beställde jag hem två av de finaste klänningarna jag
sett på länge lite som belöning för att jag känner mig så himla grym just nu!
(Haha) Men mest kanske för att de var så himla fina och jag inte riktigt kunde
låta bli helt enkelt.

Summan av kardemumman en konstig men i det stora hela en fin dag!
Nu ska jag hoppa i säng! Sovgott!

andra september tvåtusennio

Nu har morfar dött, sa mamma.
Jag hade nyss vaknat och var på väg in badrummet.
Okej, sa jag och gick in i badrummet och låste dörren om mig.
Jag hann knappt vrida om låset så brast jag ut i gråt.
Okej, vad hjälper det att säga?
Jag såg på mig själv i badrumsspegeln med tårar som rann ner för kinderna.
Vad säger man till sin egen mamma när hennes pappa har dött?
Vad finns det för något att säga?

Jag gick ut ur badrummet la mig brevid mamma i hennes och pappas säng,
kröp tätt intill henne och sa ingenting jag bara låg där och grät och jag
visste då, att jag inte behövde säga någonting.
Där låg jag med mammas arm runt omkring mig i tio minuter, tjugo minuter, trettio minuter, jag vet inte.
Men jag vet att under tiden jag låg där i mammas famn började det regna.
Stora droppar slog mot sovrumsfönstret.
En efter en.

Det var inte bara jag som grät.

Bara för att jag inte känner mig cool så just nu, så kan jag åtminstone låtsas att jag är det.
Liksom för att peppa mig själv lite.

Så alltså: Såhär ser jag alltid ut.. True story.

Varma kyssar i kalla vatten

Nu är det såhär att jag har hållit på och fiffla med en liten grej i
hemlighet ett tag men nu tänkte jag att det bannemej var dags
att dela med mig av den!

Jag har nämligen börjat skriva en kärlekshistoria i små korta kapitel
som jag publicerar i en blogg. Det här är väldigt spännande och nytt
för mig eftersom jag inte vet hur det ska sluta eller hur det ska gå,
utan allt kommer eftersom. Så vem vet jag kanske får total skrivkramp
mitt i allt och så blir det inget mer, men om man aldrig testar så kan
man ju inte veta. Jag tror dock att det kommer bli fint det hela.
Jag hoppas att ni tycker det med och vill läsa. Ni får förstås mer än gärna
berätta vad ni tycker och sådär. För utan respons kan det bli det lite trist
att skriva. Tristare blir det iallafall.

Än så länge finns det bara fyra kapitel om hon och han publicerade
och dom hittar ni här: Varma kyssar i kalla vatten.

Och jag måste understryka att det helt och hållet är en fiktiv berättelse.
Alltså det är bara ord som kommer från mitt huvud och min fantasi.
Så att det inte misstolkas.

Så, jag hoppas ni vill läsa och jag håller tummarna så hårt jag bara kan för att det gillas också.

Jag är klar med det nu. Jag orkar inte höra om hur dålig
jag är och hur fel jag har gjort. Jag har förstått.
Men nej. Det drar bara ner mig.
Jag vänder mig inte om mer. Jag är färdig med det.

Helgen i bilder.

Jag har unnat mig ett nytt objektiv.