Hur vi bor:

Hej! Nu tänkte jag stilla era nyfikna själar och visa hur vi bor :

Vi hade turen att få tag i en nästan alldeles nybyggd en och en halva, så detta är vardagsrums-delen.
Som ni kan skymta på bilden har vi har en skogsdunge alldeles intill huset.  Mysigt! 

Och från andra hållet ser man köks-delen. Dock har vi röda och svarta stolsdynor på stolarna nu! Och ett kylskåp
har vi också men det fick jag inte med på bild, kylskåp är ju inte så snygga..

Och här har vi våran lilla toalett! (intressant..)

Våran långa hall och fina illustrationer av Liselotte Watkins.

Lilla lilla sovrummet eller mer en alkov, bara sängen och garderober ryms där inne! Men mysigt är det!

Och här har vi fått upp gardiner. Framsteg! Som ni ser så är det lite kalt på väggarna och så än,
men det tar sig sakta men säkert! Så, nu har ni ett hum om hur vi bor! Kom och hälsa på vettja!

Åh hej!
Jag ska ge er en bättre lägesuppdatering och visa en massa bilder senare. (som vanligt.)
Tills dess vill jag bara säga:
Jag älskar Umeå. Älskar våran lägenhet. Älskar alla nya härliga människor.
Älskar oss. Älskar vårt område. Älskar Universitetet. Älskar insparken.
Älskar Discoawesomebaby-laget. Älskar till och med 9ans buss. Älskar Livet!
Det är så himla himla fint och bra här.
Helt fantastiskt bara.

Efter världens längsta vecka sitter jag nu här, bara en timme kvar
tills jag är framme i från och med nu vårt hem och våran stad.
Änt to the ligen.

Jag tänker på människor som tappar livet alldeles för tidigt, människor som har
hamnat snett redan från början och sen alltid setts som den dåliga. Klart att det
inte är lätt för denna att ändra sig när man väl har hamnat på fel spår och aldrig får
någon uppmuntran. Hur man hamnar i spår som man inte bara kan kliva av alla
gånger. Spår som rusar fort och spår som lämnar avtryck mer än man kanske tror.
Spår som leder en bort och spår som leder en hem. Spår som blir till minnen av
vem vi än gång var. Jag vill att mina spår ska göra någon slags skillnad.
Om bara så för en endast en så har jag lyckats.