Umeåkärlek del 4(eller 483?)

Sen älskar jag att bo i en stad där jag stöter ihop med just Annika Norlin fyra gånger
inom loppet av en vecka. (It's a sign!!)

Helt enkelt: Jag har gjort värre saker i mitt liv än att stå och prata om låtskrivning,
covers, nästa skiva och musik i allmänhet med Annika Norlin och att hon säger
- "Åh men jag förstår hur du menar, jag vet precis." Och stryker mig på axeln
och säger - "Oj nu tog jag i dig hoppas det inte gör någonting!"

Och nej, det gjorde ingenting istället fick hon en kram.

Hej och hå!

Jag tänkte mest skriva och säga att jag har det så himla himla bra.
Dock alltför lite tid, speciellt för sådana fina saker som att skriva här.
Faktiskt, lite trist att man inte kommer ha någon direkt dokumentering på sin första
tid här. Nåväl, får försöka ta igen det på något vis!
Tillbaka till temat, jag har det så himla himla bra här. Alltså ja, jag trivs så otroligt
bra här. Det var en dag i förra veckan då det verkligen slog mig att jag bor här, jag är
skriven i Umeå och inte i Överkalix längre. Men det slog mig inte på ett dåligt sätt,
utan mer att det har känts så bra sen allra allra första dagen att jag inte ens tänkt på att
detta inte är "hemma". Kände mig hemma nästan direkt. "Flytta hemifrån" har alltid känts
som ett så stort steg och nu när jag flyttade sådär 36 mil, som ett ännu större steg. Men nej,
så himla naturligt bara. Så himla rätt.
Såklart saknar jag ju hemmahemma också emellanåt, mest av allt familjen! (Ni behöver
inte vara orolig att jag glömt er!) Men saknaden är inte alls på ett jobbigt sätt.
Mest av allt beror det väl också på att, det bästa med alltihop, få flytta ihop med John. Att
ha varandra. Att få ha en vardag med honom och att ha någon som orkar när man inte
orkar själv och såklart att få sova med varandra varje natt och inte bara varannan.

Sen så trivs jag så himla bra på universitet, älskar miljön, att gå på föreläsningar(dom flesta)
och framför allt alla människor man lär känna! Så fina.
Sen älskar jag att bo i en stad där man kan gå ut och dansa där de spelar: Håkan,
Markus Krunegård, Broder Daniel, Bob Hund, Florence Valentin osv. Och att man
kan gå på jazzklubb varje torsdag. Helt underbart.
Fram för allt älskar jag att bo i en stad där man hamnar mitt emot Annika Norlin på bussen.
(!!!!)

Det enda jag inte gillar för tillfället är att jag måste bita i det sura äpplet och sluta skriva
här istället för att plugga. Vi har så sjukt mycket studier. Underskatta aldrig en lärare!
(Eller åtminstone inte en lärarstudent vid den nya lärarlinje på Umeås Universitet...)
På fredag har vi våran tredje tenta för den här kursen. Den första kom efter typ två veckor
och den andra två veckor senare. De tentorna fick man inte ha ett endaste fel på, då
blev man underkänd. Så det är ingen mjukstart här direkt. Nåväl, det är bra med höga
krav, det är ju faktiskt ett stort ansvar vi kommer att ha.

Hur som haver, jag trivs och det är ju det viktigaste!
Kram så länge!