du

Det som har varit så obegripligt, dumt och svårt blev så lätt bara sådär.
Det jag verkligen inte har förstått, förstår jag nu.
Det är inte jag. Det behöver inte vara mig det är fel på.
Det är du. Det är du och det är du det har varit hela tiden.
Det är dina ögon jag söker efter i ansikte efter ansikte, det är dina läppar jag vill ses röras när jag hör ord som talas,
det är dina rörelser, ditt sätt jag söker och inte hittar i någon annan förutom du.
Det är dina armar jag vill känna runt mina. Det är du som kan skrämma bort ensamheten.
Det är du så himla mycket, och du vet inte om det.