Har haft isolerat mig från omvärlden ett tag. Eller nej, egentligen inte. Jag har levt.
Men jag har levt som i en egen liten bubbla. Datorn har varit avstängd i mer än
en vecka, jag har knappt öppnat en tidning och har inte hört nyheter på varken radio eller tv.
Har knappt någon aning om vad som hänt i världen. Vad spelar det för roll?

Jag har försökt få fram några ord jag kan skriva, formulerat i huvudet och försökt
få ner det. Men det har bara varit tomt. Tom på ord. Full med känslor.
Jag har vunnit något kärt och förlorat något annat lika kärt.
Samtidigt som det är så himla fantastiskt underbart och fint att jag knappt förstår det,
så är det sorgligt och så tomt och gör ont. Men jag kan inte göra något.

Jag har helt enkelt ett lite för dumt huvud och ett lite för stort hjärta som inte
vill samarbeta. Man kan bli dum i huvudet och så kan man bli kär.

Jag blev båda på samma gång.