En stor värld fast oändligt många små fast ändå stora världar.

En sak som jag tänker på rätt ofta och kan göra mig lite ledsen
är att jag aldrig någonsin kommer att få ta del av alla människors olika
livshistorier. Alla världens människors egna världar och liv. Hur många
tankar och känslor som cirkulerar runt i hela världen varje sekund.
Bara själva tanken är svindlande.

Tänk bara på hur många hus du går förbi varje dag och inte har en aning
om vem personerna som bor bakom den där dörren och fönsterna
egentligen är, vad de har varit med om, hur de mår.
Han du nyss gick förbi inne i mataffären han kanske nyss har friat till
sin flickvän och känner sig som den lyckligaste mannen i världen.
Hon som brukar åka på samma buss som dig, hon kanske har varit i
exakt samma lilla by i Spanien som du och gått på samma gator.
Pojken som brukar sitta själv och läsa på biblioteket, han kanske
bara trivs där eller har han ingenstans annars att gå?
Den gamla mannen i huset bredvid hur känner han när han läser tidningen,
vilken låt berör honom och brukar han dansa när ingen ser?

Min värld är allt för mig men samtidigt hur liten som helst i det stora hela.
Skrämmande hur små vi egentligen är. Jag tror vi glömmer bort det ibland.
Det är fantastiskt ändå hur alla våra världar får plats i en och samma.

Det gör mig lite ledsen att inte få veta hur just hans, deras och din värld snurrar.