Efter så många nätter när man inte kunnat sova, legat sömnlös med gråten i halsen och blöta
ögon och haft jagkommeralltidvaraensamjagkommeralltidvaraensam på repeat i huvudet.
Undrat över vad som är fel och om människor verkligen är kära i varandra eller om det bara
är något vi hittar på. Något vi hittar på för att inte vara ensamma. För det kan väl inte vara
så fantastiskt ändå? Nej, vi ljuger. Eller rättning, dom ljuger. Dom som har någon.
Inte jag, jag kommer ju vara ensam hela livet för ingen kan väl någonsin älska det här.
Efter att förbannat, tvivlat, ifrågasatt och framför allt varit så jävla stolt men i hemlighet
aldrig slutat hoppas är jag nu här:
Med han som är världens bästa människa för just mig som min. Mitt uppe i den där
kärleken som faktiskt är just sådär fantastisk som jag aldrig kunnat tro. Till och med
ännu mer fantastisk än så. Hjärtat känner så mycket hela tiden samtidigt som det har
funnit harmoni och det är det bästa och mest storslagna som någonsin hänt.
För vi är så bra och ofta undrar jag om jag inte illusionerar allting, för det är nästan
för bra för att vara sant. Mer än ett år har gått och det är aldrig svårt på något vis.
Det kanske är alldeles för bra för att vara sant eller så är det helt enkelt för att det
ska vara vi. Det är meningen.
Så efter allt här är jag nu:

Önskar att jag fick gå på bal igen för då hade jag burit denna:

Dör.
(Ur Setareh Mohtarez Brightness Dawn-kollektion. Helt fantastiskt.)

För det första vill jag bara klargöra och förbereda er på att det känns som
att denna blogg kommer nog omedvetet sadla om till en inredningsblogg
den närmaste tiden. SÅ nu har jag varnat er.

Idag har jag varit och hämtat fyra Fanett 60-tals pinnstolar hos min kusin Ellinor.
Verkligen älskar dom! Blev så glad när jag fick veta att det var just den modellen
på stolarna hon ville bli av med. Dom är just nu träfärgade, som på bilden.
Men snart är dom vita! Känns bra att jag har någonting att pyssla med i veckan,
som kommer bli lång med John nere i Umeå och inflyttning först till helgen.
Mest troligt kommer vi ha ett enkelt teakbord som matbord och så ska jag ut
på jakt efter mönstrade snygga stolsdynor till stolarna. Tror det kommer bli himla bra!

We will live longer than I will
We will be better than I was
We can cross rivers with our will
We can do better than I can
So dance while you can
Dance cause you must
Love out of lust
Dance while you can

Dom senaste dagarna på ett ungefär:
Varit hispiga 24 timmar av dygnet, inte kunnat sova, åkt till Ikea, på loppisar,
engagerat hela släkten i möbelfrågor, flyttpackat, skrivit på kontrakt, velat om
vilken färg stolar ska vara, betalat vår första hyran någonsin, provat soffor,
kört från stad till stad fram och tillbaka, kollat planlösningen minst hundra
gånger om, mätt och åter mätt och försökt förstå.
Helt galet men vet ni, det kommer bli hur fint som helst. Fantastiskt faktiskt.
Snart flyttar vi, till vårt alldeles egna ställe. Tänka sig.

jag vill skriva något rakt
rätt ut
något snabbt
något som bränns
som svider
som kliar
och känns
precis som ärligheten i ett barns sorg eller glädje
precis så

en dag kanske.

Nytt

Tänkte att det var dags för förändring och se så det blev, men vet inte om jag riktigt gillar det. Än.
Vad säger ni?

Såhär:

De lärde dig att du inte var något att ha
Sanningen var att du var alldeles för bra
Man får inte vara det har jag hört
Rösten är sprucken och kroppen den är mör

Man ska sträva efter att bli bäst
när man är det duger man ändå inte i test
Lagom ska det tydligen vara
då är man helt, helt utom fara

Ingen kommer att hjälpa dig förens du tror på det själv

När väggar rasar och himlen faller ner
då står de bara här vid sidan och ler
Jag ska kämpa för dig, för mig och för oss alla
Vi ska inte behöva vara med om det här bittra och kalla

De förstör i den lilla staden och i den stora världen
Jag klarar inte av att det tillåts att människor glömmer sina värden

Ingen kommer att hjälpa dig förens du tror på det själv

Vi är så rädda för varandra
för att ta någon i hand och vårt eget land
Rädda för att vara vi
och allt, allt det där vi kan bli