flickr

Åh jag är peppad! En hel vecka med Markus. Underbart.

Det bästa jag läst på väldigt länge:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/annikamarklund/article5853049.ab

håå och ääm

Blir helt till mig! Så satans snyggt, så snyggt att jag måste svära faktiskt.
Först och främst skorna! Åh.

Och klänningen med spets på armarna, shortsen med hög midja och nitar på sidan och

den enaxlade klänningen med volanger med rynk!

Verkligen, verkligen perfekt i (åtminstone min) höst/vinter.

(H&M är stället)

Ni vet det där hugget i sidan, likt en kniv som snabbt hugger till för att lämna ett svidande olustigt sår inuti.
Det där hugget man får när man hör att han som egentligen är din och bara din har någon annan.
Eller kanske hur luften går ur en precis som att man fått ett hårt slag i magen när man ser att han
som egentligen är din och bara din har armen runt någon annan.
Eller hur det där som tickar i vänster bröst helt plötsligt stannar och går i tusentals bitar, som om du
vore en soldat som just blivit skjuten i sin kamp att försvara sitt land.
Hur du blir träffad om och om igen när du ser han som egentligen är din och bara din,
går hand i hand med någon annan dag in och dag ut.
Han som är din och bara din och inte har den blekaste aning om det.


(våga inte vara med någon annan)

battements de coeur

Jag lyssnar, läser, iaktar och glädjs för andras skull.
Två människor som hittat varandra, som hittat den där kärleken som alla letar efter.
Jag är kär! Åh jag är så himla kär, säger de.
Jag undrar över den dagen när jag kommer få säga de orden, när jag kommer att
skrika lungorna ur mig att världen kan dra åt helvete för jag är kär.
Och ingenting annat spelar någon roll för vi älskar varandra.
Den dagen då det inte är lika jävla svårt för mig. För nu känns det som aldrig.
Det finns inte att någon kommer att vara kär i mig. Det finns inte.
Samtidigt så finns hoppet alltid där.
Om än så bara en liten gnutta. Någongång händer det väl mig också.
Hur kommer det att kännas då?
Är det verkligen så känslostormande, pirrigt, fantastiskt och helt underbart som det verkar?
Nej, vet ni det tror jag inte.

Jag tror det är mycket bättre.

Till en av de finaste vänner jag har i fel del av Sverige

Du kanske redan har sett den här.
Men ändå, den här är till dig Josefin.
Två favoriter i ett och samma klipp, det kan väl inte bli fel?

Jag är så glad att det inte är du. Att det inte blev du.
Att jag inte hann ge dig mitt hjärta, för åh, det var så nära.
Om du hade väntat lite med att förstöra allt.
Ett andetag, en minut, en timme, några dagar var allt som kunde gjort skillnad.
Men jag tänker på dig med lättnad.
Och jag tänker nej, det var aldrig du.

om du vet vad vill, om du vet, har du ingenting att hämta, ingenting att hämta här.

Just nu kan det här låten vara allt.
Introt kunde ha tillhört vilken Kent låt som helst, men nu tillhör det Lasse och jag gillar det verkligen.