Bildbomb

Försvann in bland massa fina bilder som jag sparat på datorn för att tänka på annat en stund. Tyvärr har jag inga källor, dåligt värre.

Jag orkar inte.
Ont ont ont.

This time I won’t flee this time I’ll fight

Bästa just nu.

Man måste vara en idiot för att kalla sig klok.

Jag är en sådan där som älskar spelningslistor och att knåpa ihopa sådana.
Till exempel gör jag en för varje månad som går och tack vare mitt
dåliga bloggande i sommar så får ni här både Juni och Julis lista lite i efterhand.
Om ni vill lyssna förstås!

Annars sitter jag här och lyssnar på Marit Bergman och får flashbacks från
högstadietiden. Fint. Och tänker på hur mycket bilder jag har från i somras
som jag borde visa och saker jag borde blogga om.
Men äsch, summan av kardemumman, jag är lite för lat.
Iallafall för tillfället.

I väntan på min ork så kan ni väl berätta vad som händer hos er? Vad ni har gjort i sommar?
(Om jag har någon läsare kvar vill säga..)

Stugan

Minna Parikka

Hittade denna fantastiska skodesigner när jag satt och bläddrade i en tidning på jobbet.

Himla finurliga skor! Skulle verkligen inte tacka nej till ett par, så att säga.

Idag har jag suttit och bläddrat i en annan skotidning och gjort lite research,
så nu vet jag vilka skotrender som man ska satsa på sommaren 2011! Nej alltså mitt jobb är ju inte fyskam.

Vackert. Och filmen, en av de finaste jag vet.

Nej, det hade jag inte.

Tiden bara går. Dagarna försvinner.
En efter en. Fort. Nästan för fort.
Jag har suttit inne nästan hela sommaren och
den är snart över. Jag förstår inte var den försvann.
Den har varit händelserik i hur hög fart som helst.
Inte konstigt att man knappt hinner med.
Som att vända allt upp och ner. På gott och ont.

Men om jag försöker hinna med:
Så är det ju det här med fina dagar när man går på konsert och
återförälskar sig i favoritartisten nummer ett, är nördigast i hela
publiken och kan gissa vilka låtar som ska spelas innan dom börjar,
kan alla medlemmar i kompbandets namn och sjunger för full hals från
första till sista ton och sen kommer hem och ser samma live-dvd om
och om igen i tre dagar och kanintefånog.
Eller när man sätter sig i bilen sent på kvällen och kör i en timme för
att slippa sova ensam. Eller hur det värmer i bröstet av fina tanter och
farbröder som blir så hemskt tacksamma över att man hjälper till och
egentligen bara gör sitt jobb. Eller fina kvällar i stugan med grillfester
och rosa solnedgångar. Eller när man är världens bästa faster.
Eller min älskade knas-katt som borrar in sig i ansiktet när man
behöver det som bäst. Eller hur jag och mamma är lika
virriga och går in i affärer bara för att och efter ett tag undrar:
"Vad gör vi här?" och går ut. Eller när man har fullt med kreativitet
och man har drömmar och det känns som att man kan göra precis vad som helst.
Eller hur man går och hälsar på mormor som är världens raraste och säger
"Tack för titten." när man går. Eller dagar när man lagar Pasta Carbonara
flera dagar efter varann, bara för att det är det godaste som finns just då.


Men så finns det ju också det där med att ha ett huvud som tänker
alldeles för mycket. Som aldrig är riktigt nöjt.

Nej, tamejtusan. Det går inte att komma ifrån.

Lars Winnerbäck.

Det finns ingen bättre helt enkelt.