Framtid.

Det finns nog inget annat ord som får mig att vilja hålla andan när jag säger
det högt och ge mig en stor klump i både magen och halsen men samtidigt får
mig att drömma mig bort och tända hoppet inom mig.
Läskigt. Spännande. Fantastiskt. Ovisst.
Att-inte-ha-en-aning om vad som kommer att hända och ske.
Var kommer jag befinna mig? Hur? Med vem? Vad gör jag?
Kommer jag vara som nu fast en lite vuxnare mig eller har hela jag bytts ut till någon annan?
Någon med andra värderingar, andra intressen, någon som jag aldrig trodde jag kunde bli.
Kommer jag vara lycklig och tillfreds eller har allt gått käpprätt åt helvete?
Skräckblandad förtjusning. Minst sagt.

- Tiden jag har framför mig. Min framtid. Framtiden.

söndag.

2009 - April

Jag vaknade flera morgonar av att jag log. Jag hade fjärilsrus i hela magen och jag trodde på det. Ett tag. Det var fint så länge det varade.
Annars: stugan, snö, påsk, utomhus och till slut, till slut kom äntligen våren. Min vår.

Hon går fram och sätter sig i fönstret och tänder en cigarett fast hon
egentligen inte borde. Vad spelar det för någon roll när han vars
skjorta hon har på sig ligger och sover i hennes säng.
Det är varken igår eller imorgon, idag eller inatt. Det är nu.
Hon tar ett sista bloss och blåser ut röken och försöker fånga den med
handen men det är som med känslan. Det går, men den försvinner lika fort.
Hon slickar sig om läpparna, dom smakar som honom och känns nakna på
något sätt. Dom saknar hans.

åh. jag vet inte.

bra eller dåligt, upp eller ner, glad eller ledsen.

allt på samma gång.

Turné! Åh nu är vi äntligen ute på vägarna igen.
Lite vemodigt dock, eftersom det är våran sista men därför ska
vi äga (om möjligt) ännu mer. Så fullt upp hela veckan alltså!

Wolfgang och HerrNilsson

En varg och en apa fick följa med hem från Barnens Hus för att väl hemma torteras med både en hammare och skruvmejsel.
Men de ska inte klaga, nu får de följa med mig på roliga äventyr istället!

Idag har jag följt med mina båda bröder och hans familj på en tripp till Haparanda, det vill säga
Barnens Hus, lite IKEA och framför allt CANDY WORLDS LEKLAND! Så nu är jag helt slut av allt lekande.
(Det är dit ni kan fara och rasta mig så jag får avreagera mig när jag har min värsta dampryck, nu vet ni - hjälp finns!)
Hursomhaver det jag främst vill dela med mig av var en konversation jag råkade höra mellan två tjejer i fem-sexårsåldern:

Tjej 1: VI GÅR OCH LETAR UPP NÅGRA POJKAR OCH BUSAR MED!!!
Tjej 2: ÅH JAAAA!
(de båda springer iväg)

Seriöst, börjas det verkligen i så tidig ålder?
Herrejesus.

This is our time of all times starting from today.

långt

Det finaste jag kan tänka mig just nu är en svart långklänning. Åh! Vill ha.