Framtid.

Det finns nog inget annat ord som får mig att vilja hålla andan när jag säger
det högt och ge mig en stor klump i både magen och halsen men samtidigt får
mig att drömma mig bort och tända hoppet inom mig.
Läskigt. Spännande. Fantastiskt. Ovisst.
Att-inte-ha-en-aning om vad som kommer att hända och ske.
Var kommer jag befinna mig? Hur? Med vem? Vad gör jag?
Kommer jag vara som nu fast en lite vuxnare mig eller har hela jag bytts ut till någon annan?
Någon med andra värderingar, andra intressen, någon som jag aldrig trodde jag kunde bli.
Kommer jag vara lycklig och tillfreds eller har allt gått käpprätt åt helvete?
Skräckblandad förtjusning. Minst sagt.

- Tiden jag har framför mig. Min framtid. Framtiden.