Fint:

Att få sms av en vän som skriver att det är fantastiskt och att hon är lycklig.
Efter allt, så äntligen. Det är du värd.
Det glädjer mitt hjärta.

Att få ett mms av en annan vän som skickar en smygfotad bild på ett helt
gäng franska sjömän(!!) och med text att jag skulle dött om jag varit där.
Dött av finhet alltså. Hon känner mig allt för väl.

Att få veta att någon som man inte hört av på länge fortfarande tänker på en.

Och det allra finaste idag:
Att ens brorsbarn som är fem och sju ber mig spela Himlen är på väg att rasa ner,
och sen sjunger med i princip hela låten. Jag blev tårögd.

(Och just det: att inse att det är nog rätt dumt det där med att bli nunna trots allt.)