Men var i helvetesjävlar håller du hus då?
Jag orkar inte vänta mer.
Kom då.

cool är inget man blir, det är något man är.

Jag var helfestlig redan i mina yngre dar!

I WALK ON THE SLANG!!!!

Kolla ca: 2:54 - 3:58! Underbart!!

Sånt som gör att världen inte är grå:

Att se en bil med registreringsnummret FMK och utan att hinna tänka utbrista FRIDAMARKUSKRUNEGÅRD.
Och när man sagt det och därmed hunnit tänka efter inse hur pinsamt besatt
man är, så tycker jag det är fint ändå. På något knasigt vis.
Knasighet är fint. Knasigheter nästan ännu finare.
Att skratta hela vägen hem fast det egentligen är kallt och blåsigt så benen känns
som ispinnar men man bara skrattar på åt egentligen ingenting och vips är man hemma.
Alla våra internskämt som är dom bästa någonsin jag lovar. Ingen kan ha bättre
internskämt än vi, det bara är så.
Att skratta högt för sig själv i bussen för att morgonpasset är ju bara så himla kul, det går inte att låta bli!
Tyger med roliga mönster och väskor som ser ut som fiskar och dinosaurier.
Vara ensam hemma och dansa runt för sig själv till Håkan Hellström på hög volym samtidigt som man lagar mat.
Att ha en katt som sitter i fönstret och väntar och håller utkik tills man kommer hem.

Man måste peppa fina saker nu när snön bara vräker ner när den egentligen borde
smälta bort och våren känns som en omöjlighet istället för nästan.
Men tänker man på allt det där bra som finns istället går det fortare tror jag.
Så låt höra, peppa finheter ni med!

Drömmen

Nej men alltså gud, jag dör. Helt galet. DÖR. Åh.

De finaste skor jag någonsin sett.

(MiuMiu S/S 10)

Håll om mig.
Bara det, det räcker.


Eller nej, en sak till: Släpp inte taget.

I've been a loser and I've been a fool over you.

Johnny Bravo?

Frida?

"Fast jag vet vad du ska göra. Du ska ju jobba som kostymör på Dramaten, och extraknäcka som skogsarbetare. Och sen när du rest runt i hela världen och sett allt som finns att se ska du bo i ett fint hus med Markus och så ska ni bli supergamla och skaffa massor med barn. Som jag får döpa. Sen på er ålders höst släpper du och Markus en samlings-cd med alla era största hits och skrattar åt hur ni egentligen såg ut i början på tvåtusentalet där ni sitter i era kläder av aluminiumfolie. Och så säger ni "Njaaaaoooo" samtidigt."

Jag har världens finaste vänner. Maria, det här var nog det bästa någon kunde säga när man känner sig som mest oviss och nedslagen på tanken om framtiden. Jag blev så glad och rörd att jag nästan höll på att börja gråta, eller nästan och nästan.. Jag är lite pinsam. Men så är det.
Så himla himla himla fint. Tack kära du.

En sak vet jag:
Jag vill bli som min mormor när jag blir gammal.
Kommer jag vara hälften så fantastisk som henne kommer jag vara nöjd.

Jag känner mig så trött, trött, trött hela tiden.
Den energin jag har går åt galaplanering och framtidsdrömmar varvat med ångest.
"Vad ska det bli av mig?"
Jag har så mycket jag vill berätta och dela med mig av men jag måste finna orken först.
Ni får en fin bit att lyssna på så länge.

Åh sjuka livet alltså!

Drömmarna avlöser varandra på löpande band, så himla fint!

Som sagt på fredag var jag ju alltså in i dramatens kostymförråd, fantastiskt!

Sen i lördags fick jag kramas med mannen med stor M. Sådan tajming som vi hade

kan man nästan inte ha. Lite för bra för att faktiskt vara sant, om det inte vore så att
jag hade bildbevis så skulle jag tro att jag drömt. På riktigt. Helt sjukt.

I söndags var det den där hårvisningen som jag var med på, invirad i plastfolie med godis i håret.

Det var himla roligt och väldigt många häftiga stylingar! Ska lägga upp massa bilder från visningen och från stockholm senare!

Just nu får ni nöja er med en och min absoluta favoritbild alla tider:

Rätt tid och rätt plats.

Jag lever! Det har varit tre hektiska men helt fantastiska, intressanta, roliga och givande dygn! En hel massa bilder kommer som bevis på detta lite senare för just nu har jag fullt upp. Roligheterna dom bara fortsätter, ikväll ska jag nämligen på Minus 30 i Luleå och se min man Markus Krunegård spela. Behöver jag ens nämna att jag är peppad? Sen imorgon ska jag vara modell på en hårvisning! Avantgardemodell tillochmed! Himla kul! Så ser det alltså ut, nu vet ni läget! Puh!

Livet är fint för tillfället. Imorgon åker vi på studieresa till huvudstaden och besöker bland annat olika museer, en tv-inspelning, en moské, går på opera och sist men absolut inte minst: Rundvisning på Dramaten. Jag, Frida Isaksson, kommer få gå in i dramatens kostymförråd. Jag kommer nog dö av lycka därinne, men lugn bara lugn, jag kommer dö i en av mina absolut finaste stunder. Om jag mot förmodan överlever euforin så syns vi igen på fredag, ha det fint tills dess!
Puss!

Två finfina.

Upp till kamp! / Nils Karlsson Pyssling

Ibland är världen en sådan sjuk plats att leva på.
Patetik och tragik
och full av idioter och svin.
Jag är glad att jag och vi inte tillhör dom
och att vi aldrig någonsin kommer att göra det heller.

Just nu sitter jag nog redo och klar för en helkväll med mina finaste.
(Eftersom jag till Hannas ära och önskemål har tidsinställt ett inlägg så
kan jag inte vara riktigt hundra för hur pass klar jag är..)
Idag har vi spelat i Luleå med To Florence. Om jag förutspår rätt så ägde vi (såklart) och var snyggast.
Nu ikväll så ska vi ut och dansdansdansa och fortsätta vara awesome.
Alltså ungefär som vanligt.


Jag bjuder på några bilder bara för att vi är vi:

Hoppas alla har en fin lördag!

PS. Malin du är saknad! Jättesaknad! Puss!

Underbart är kort.

Ni måste sen den här dokumentären om
världen bästa Monica Zetterlund. Bara måste.

Han
finns
där
någonstans
och
han
kommer
vara
värd
all
den
här
jävla
väntan.

The International Day of Awesomeness 10/3

Eftersom Kalix inte har något McLaurens direkt så får man ta det närmsta bästa man kan komma och vara awesome på. Vi klarade försås uppgiften galant, vi blev tillochmed bjudna på shottar! Är man Awesome så är man. Helt enkelt en awesome kväll med awesome människor.

Jag älskar morgonpasset i P3.

Idag dricker jag kaffe, läser nya Elle, inväntar besök och kollar på stiliga män.
Angående det sista så: en välklädd man måste ju vara bland det finaste någonsin.
Eller välklädd och dessutom med fin frisyr ! Åh.
Hatt, rutig skjorta, vitt linne, hängslen, tighta jeans, snygga skor -
helst lite finurliga på något vis, kavaj, fluga. Åh ibland önskar jag
att jag vore man bara av den anledningen.

Bilder från: thefashionisto och fuckyeahindieboys.

Theo

Jag vet inte om det är ljuset, att solen väcker mig på morgonen
och att solens strålar äntligen har börjat värma lite smått
som får mig att vilja viska en mening lite lågt för den känns så fånig och klyshig att säga högt.
Fast bara för att jag viskar innebär det inte att jag menar det mindre.

Jag börjar komma överens med mig själv och finner någon slags ro
med att inse att jag söker något som är nästan men bara nästan omöjligt
att hitta. Jag vet inte riktigt själv, men jag tror mig sakna något.
Jag kan stå ut med den saknaden så länge som jag har dom mest fantastiska
människorna jag vet omkring mig.

Dom senaste åren har jag fått lära känna dom finaste.
Jag har alltid varit lyckligt lottad med fina vänner och jag kommer alldeles säkert få fler.
Men ni alltså - vad som än händer, vad som än kommer att ske så ska ni veta:
(jag viskar)
Med er har jag hittat hem.

Det kanske låter konstigt. Hem. Med er har jag hittat mig och får vara jag.
Är omtyckt för att jag är mig själv och ingen annan. Jag är så oerhört glad över
att vi hittat varandra. Att vi finns för varandra. Att ni finns där när jag ramlar.
Att ni tar emot mig så jag bara på min höjd skrapar knäna lite.
Det känns himla fånigt att skriva såhär i min blogg men så får det vara.
Det får vara hur jäkla fånigt som helst.


Dessutom kommer jag att hitta det jag letar efter, en dag.
Det vet jag.