Tänk att precis när man sitter och är less på exakt allt och ingenting och
känner att allt bara är svart, svart, svart och överjävligt så kommer
en främling fram och pratar med en om allt och ingenting i sisådär en
kvart på en busstation i mittingenstans och gör hela min dag.
Precis som att han visste att jag behövde det.
Så himla fint.

Himla fint kommer det även bli imorgon, för då ska jag och mina finaste och
se på Alice i Underlandet, så som jag längtat! Och så ska jag träffa fina Elin!
Det kommer bli fantastiskt! Det måste det. Finns inga andra alternativ.