VFU III

Alltså det känns som att jag rest till månen sedan sist. Det är en sådan klyscha men det här är verkligen en resa. Det är så fantastiskt otroligt lärorikt och givande och framför allt så himla himla roligt.
Ingen dag är inte den andra lik och jag reser ca 1000 mil i kunskap varje dag. Det här blev ju lite
flummigt och pretentiöst men vad tusan, det är så det känns!

Igår höll jag i en svenskalektion där de skulle jobba med läsförståelse i sin lärobok. Så eleverna skulle
läsa några sidor i sin svenskabok och sedan var resten upp till mig. Läraren i klassen brukar oftast läsa dessa sidor högt för hela klassen eftersom det finns några elever i klassen som har dyslexi och har svårt med läsningen och att bara läsa för några elever känns för utpekande. Dock blir det ju lite fel eftersom det inte testar deras läsförståelse. Jag valde att lägga upp det så att jag började läsa texten högt för hela klassen och sedan fick de läsa resten av texten själva. Jag valde att göra på det här sättet för att fånga deras uppmärksamhet och för att inte gå ut alltför hårt eftersom det inte är vana att läsa texten själv. Sedan hade jag gjort egna frågor till texten eftersom de som fanns i övningsboken var sådär och en del orelevanta enligt mig. Den här lektionen gick finfint! Hela klassen var hur lugn som helst och det var nästan läskigt tyst. Det var ingen som protesterade över att de skulle läsa själva och frågorna fungerade bra, det enda som hade kunnat vara bättre var att det gick fortare än jag tänkt så de blev klara snabbt men de fanns restuppgifter att göra så det löste sig.

Idag har jag hållit en hel lektion på engelska där jag alltså bara pratade engelska, höll genomgång på engelska, gav instruktioner på engelska och pratade spontant med barnen på engelska(!!!!!!!!!!!). Detta är alltså det jag har gruvat mig för mest av allt på praktiken eller rättare sagt med hela utbildningen eller nja till och med läraryrket. Att bli engelskalärare eftersom jag själv känner mig så osäker på engelska. Iallafall inte tillräckligt säker för att kunna kalla mig själv engelskalärare. MEN det gick hur bra som helst. Jag klarade det. OCH det kändes bra och vi hade en sådan himla rolig lektion. Nästan så kul att vi glömde bort tiden! Lektionen började med att vi gjorde find someone who... eleverna ska alltså gå omkring och "intervjua" varandra på engelska och bocka av på en checklista när de har hittar någon som passar in på beskrivningarna. Jag tog också en checklista och gick runt och pratade med barnen för att kunna få en bättre uppfattning om deras engelska och ja, för att det är kul! Sedan blev eleverna indelade i par och nu skulle jag testa en aktivitet som jag själv kommit på, alltså hade ingen aning om hur det skulle gå. Eleverna skulle tänka på en person(en påhittad eller en riktigt person, t.ex. en kändis) och fylla i ett karaktärschema för den personen med t.ex. ålder, kroppsform, hårfärg osv. Sedan skulle de i tur och ordning beskriva personen för sin partner medan hen som lyssnade ritade personen utifrån beskrivningen. Det blev lyckat och eleverna verkade tycka att det var en rolig uppgift.
Förhoppningen är att vi ska jobba vidare med dessa påhittade personer nästa lektion jag håller i men det får ni höra om då!

Som avrundning på detta långa inlägg så vill jag bara säga att det känns så himla bra. Helt fantastiskt bra faktiskt. Fick nästan tårar i ögonen idag för att barnen är så fina och duktiga och jag känner redan nu ångest över att behöva lämna dem när praktiken är slut. Sedan har jag insett att jag älskar att undervisa, som den scenpersonlighet och uppmärksamhetstörstande person jag är älskar jag att hålla i genomgångar och ha fullt fokus på mig så detta är en lyckad kombination. Det är även fantastiskt när man lyckas hjälpa en elev och man kan se hur ett ljus tänds. Att det sedan är ett händelserikt, varierande, kreativt och mysigt jobb är bara stora plus.

Det känns så skönt att känna såhär. Efter två år med studier på universitet och läsning om pedagogik och ämnen i teorin blir man nojig och osäker på vad man egentligen håller på med och om man verkligen vill det här. Och den senaste tiden har jag varit jätterädd att jag inte kommer klara av att vara lärare med allt vad det innebär och att jag kanske inte ens vill detta. Att nu få bekräftat att jag visst kommer att klara av det här och att jag verkligen vill detta är så fruktansvärt skönt.