elfte i elfte

Jag vet inte. Dagarna är konstiga. Tröttheten är slående. Det blir ju inte bättre av att man inte kan somna på kvällarna heller. Jag försöker, istället ligger man där med tankar som äter upp en och hjärnan blir full, fullare tills man tillslut somnar. Kul. Dryg fem timmars sömn. Hurra. Det är kanske därför man blir dumihuvudet? Eller nej, det beror nog på annat. Jag gör så mycket annat än det jag borde. Egentliga onödigheter blir till nödvändigheter. Och det som bör göras känns oväsentligt. -Vad spelar det för roll egentligen? Och du, ge mig ett tecken. Det är så väldigt svårt att läsa tankar.