just just just nu skulle jag kunna börja gråta och bli så ledsen dels pågrund av sömnbrist och alldeles för lite ork och för att det känns så hopplöst det här, du och jag. men sen så tänker jag att det är inte helt hopplöst egentligen. jag är bara så jävla dum och feg. och du, du är inte bättre. det är vi som är hopplösa. om vi bara kunde vara det tillsammans istället.