Åh. Det finns vissa låtar som verkligen får en att tappa andan. Jag lyssnar på ett av de finaste banden och så kom en låt jag inte var beredd på att höra just nu och här. Den kom som ett knytnävsslag i magen och luften bara gick ur mig. Och åh vad det svider till. Den låten är fumliga händer, läppar mot läppar, mina andetag i dina, hud mot hud, hjärtan som slår hårdare än vanligt och åh. Nej, jag vill ju inte tänka på det. På dig. Helvete vad onödigt. Fina, fina låten och nu förstörd. Men självklart så kan jag inte förmå mig att sluta lyssna på den. Såklart. Nej dum som jag är trycker jag på playknappen igen och igen och igen.