måndag 21 december 2009

Jag förstår inte livet.

Jag förstår inte mitt, varför just jag har lyckan att ha ett så pass bekymmerlöst ett.
Jag förstår inte ditt, varför just du ska ha oturen att få alla världens bekymmer
dessutom så ofta alla på en och samma gång.

Jag förstår förstår förstår verkligen inte orättvisan.

Det gör mig så arg,
för det är en sådan sak som jag aldrig kommer att förstå mig på,
någonsin,
för det finns absolut inget i den att förstå sig på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar