Det här med att vara två. Det är så fantastiskt. Hur vi har vårat eget utrymme,
vårat eget universum där bara vi två ryms. Det finns ingen annan som kan förstå
det just vi två har. Det ni två har det kan jag inte förstå. Och det som det där paret
där borta har kan jag inte heller förstå. För det är en helt annan värld som jag inte
är med i, utan den innehåller bara de två. Jag vill inte vara med heller, jag vill bara vara
i hans och min värld, i vårat universum för det är det enda jag förstår. Och det enda
jag vill vara med och förstå.