Och en sak till: Jag lyssnade på en live-inspelning från en några år yngre Frida med ett oroligare hjärta än idag och jag lyckades få mig själv att känna den känslan igen. Vilket är det viktigaste för mig att man känner någonting, eftersom allt jag gör musikaliskt är ren känsla. Jag känner något och vill att andra ska känna. Så jag blev stolt över mig själv och framför allt för att jag vågade redan då, lämna ut en liten del av mig. Och med det är vill jag säga att jag är nog rätt bra, och det är dags att ta tag i det nu.