Jag är rädd för att dö. Jag avskyr tanken på att jag en gång ska dö.
Jag är om möjligt ännu räddare för att dö imorgon med alla saker jag aldrig gjorde lämnade kvar här på jorden. Tanken om att jag skulle dö imorgon och aldrig fick ligga nära någon och andas i samma takt och känna att det är vi mot världen. Tanken om att jag aldrig kysste den pojken som alltid har ett leende på läpparna för att jag aldrig vågade. Tanken om att jag inte berättade för så många hur stor inverkan de har gjort på mig, hur de har gjort mig till en bättre människa. Tanken om att jag aldrig fick ta reda på vad det blev av mig. Tanken på att inte få se mina brorsbarn växa upp. Tanken på att aldrig få veta om jag själv fick några barn. Tanken om alla timmar jag oroat mig och haft ångest istället för att njuta och ta vara på tiden. Tanken om alla drömmar man samlat på sig som man aldrig fick förverkliga. Tanken om att jorden snurrar på som vanligt. Tanken om att alla andra lever på utan mig.