Nej, jag vet fortfarande inte vad du ville eller tänkte. Det gnager lite i mig. Jag undrar om du verkligen ville mig något eller om det inte var någonting alls.Det gör faktiskt detsamma, vilket som. För jag skulle vilja veta. Det skulle vara lättare då. Att antingen gå vidare, kanske med dig. Eller så släppa det och kunna gå vidare med någon annan. Jag hör hellre att du inte tycker någonting alls om mig än ovissheten. Då skulle jag kunna sluta lägga mina tankar i snirkliga banor som far fram och tillbaka och slår knut på sig själv på grund av dig, dig, dig. För nu står jag bara fast här och har ingen aning om någonting. Draget är nu mera ditt och fortfarande kvar hos dig.