Jag vill aldrig vara någon som du bara är med i väntan på något bättre.
Någon som kom vid rätt tidpunkt när du ändå inte hade någon annan.
Någon som duger tillsvidare.
Om jag blir någon, känns det som att jag kommer vara den.
Den som du har för att du inte vill vara ensam.
För att jag duger men inte så mycket mer.
Det är nog därför det är så jävla svårt. Svårt att släppa taget. Om mig själv.